Att förlora en förälder.
Jag behöver någon att intrevjua.
Detta är till en tidning på webbsidan www.KPWebben.se.
Skriv: "Ja" om ni är intresserade.
Mobbning.
Kom ihåg, detta är vad jag tycker, inte alla andra. Vad alla andra tycker kan vi skita i just nu, det är jag som skriver. Sådär, punkt slut.
Så, mobbning då.
"Vad tycker du om mobbning?"
Jag avskyr det. Jag har varit med om det. Det riktigt klöser i mig när jag ser någon bli mobbad. Tyvärr har jag väldigt svårt för att stoppa mobbare, men, om jag ska skryta, så har jag faktiskt nästan räddat ett liv. Min kompis liv. Men det ska jag inte gå in på nu, det kan vi diskutera den dagen det blir aktuellt, och den dagen då jag tycker att det är nödvändigt.
Sedan, eftersom jag inte gillar fördomar, så har jag inget exakt och primitivt tycke när det gäller mobbare. Vissa utav mobbarna mår själva bara rent skit rakt igenom, och då får man respektera det även om dom också gör illa. Jag känner en f.d. mobbar (h*n gick i min klass innan) och när klassen hade gruppsamtal talade h*n ut om Varför h*n kände draget till att mobbas.
H*n sa något i stil med:
"Jag har själv blivit mobbad. Jag vet hur hemskt det är. Om någon skulle ha frågat mig varför jag mobbades skulle jag nog svara något som 'Jag mobbades för att jag bara mådde ren skit. Jag mobbades även för att jag ville ha hämnd. Egentligen visste jag hela tiden att det var fel, att jag egentligen skulle ha tagit kontakt med en kurator. Men jag antar att jag helt enkelt inte orkade'. Det där är hela sanningen, det var så jag kände. Jag ber enormt mycket om ursäkt till alla som jag, och andra, har utsatt."
Den där anledningen är helt mottaglig, men det gör inte mobbning rätt.
Jag vill ha en sak klar för er:
Jag Är Enormt Emot Mobbning, Utfrysning, Och Allt Liknande.
Det var längesen nu.
Ja.
Ingen har frågat mig om något.
Ni får väl ta och ge mig en lista med ämnen ni tycker att jag ska skriva om.
"Hur Kan Du Skriva Så Bra?"
Det är väl så att det känns bra att skriva.
Man kan på något sätt dra av sig en börda man går och bär på.
Jag skriver bara av mig helt enkelt.
Det ända svar jag kan ge, hoppas att det räcker.
Ja, det här handlar om fördomar.
Ett inlägg om just det som jag hatar mest.
Fördomar.
Jag vill veta:
Varför, varför, varför var någon tvungen att komma på något så ondsint som fördomar?
Var det p.g.a föraktning, bortstötning, status?
Det ända jag vet helt säkert om fördomar är att dom är idiotiska.
Rätt och slätt oacceptabla.
Taget från Wikipedia:
"En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra.
Eftersom stereotyper kan vara positiva eller negativa, kan även de fördomar som de resulterar i vara antingen positiva eller negativa. En negativ fördom gentemot en person leder ofta till en positiv fördom om en annan. Vare sig en stereotyp är statistiskt riktig eller ej innebär en fördom en övergeneralisering av densamma."
Öugh.
Det var allt för mig, idag i alla fall.
Feminism, vad jag tycker om det.
Hmph...
Själv är man ju neutralist, och tror då på neutralism.
Står inte på någon speciell sida, men jag är väl illa tvungen att svara på frågan.
Mitt svar:
Sålänge den inte är överdriven så, fine.
Det där med att tjejer inte ska bli sedda som annorlunda från killarna är absurdt.
Tjejer och killar är inte likadana, inte i själen (okej, möjligtvis) och inte på utsidan.
Jag tror att jag valde att vara neutralist för att det är enklast så, man måste inte jämt och ständigt försvara sitt parti.
Man skapar inte lika lätt "fienden". Jag har inte några fördomar för något parti, fördomar är något jag föraktar.
Kanske kommer mitt nästa inlägg handla om fördomar, kanske?
Detta är inte mitt liv.
Mina funderingar.
Vem jag är, det kanske någon vet.
Men om det sprids, då blir det inte roligt för er.
Capish?
Låt oss fokusera på det viktiga...
Frågor.
Jag vill inte ha några frågor som berör mitt privatliv, d.v.s frågor som:
Vad heter du?
Hur gammal är du?
Blah, blah, blah är det ända jag hör i huvudet när jag läser sådana frågor.
I may sound like pedofil to you, and I might actually be one.
Eller nej, jag var ju en katt.
Nu, fråga mig vettiga frågor som jag kan besvara på ett någorlunda förståeligt sätt.
